Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read.

fredag 1 december 2017

Brev till någon speciell...


Kära Du,
Varför ens bry dig om att ta kontakt med mig om du ändå inte tycker om mig tillbaka? Du kunde ju istället vara ärlig och berätta VARFÖR du inte tycker om mig. Jag sa ju INNAN - redan i första samtalet - att jag är ÄLDRE än dig. Du sa det inte gjorde något. Att det var hur man klickar som betydde nått. Att jag ändå ser mycket yngre ut än jag är. Och annat osant. Klart du inte vill umgås med någon som är äldre. Förstör din "image". 

Allt handlar väl om att DINA kompisar tycker du är cool? Att du har ett rivjärn till kärring. Ett yrväder. Ett energiknippe som säger till dig var skåpet ska stå. Nån du ser upp till för alla faller för hennes ytliga charm. Nån du känner dig överlägsen för hon tror på alla dina lögner. Så varför ens bry dig om MIG? Du skrev nått som om du trodde jag inte var som förut. Jo, jag är precis som förut, bara sämre. Skriver SAMMA saker till dig som förr. Fast mindre bra. Samma BUDSKAP. Jag ville att du skulle välja RÄTT i livet. 

 

Du valde fel, fel, fel. Tror du verkligen det var rätt val att fråga chans på mig? Bjuda hem mig och lura i mig du har skitmycket känslor för mig? Lura mig att tro det fanns en möjlighet du skulle våga ha mig i ditt liv? Tycker du det var rätt att efter det som hände mellan oss ljuga om mig till andra? Förtala mig som "sinnessjuk" och att jag "trakasserat" dig i många år? Tycker du DET är vägen till framgång, lycka, ärbarhet? Eller vägen till mörker och elände? 

Du ljög om vad du gjorde 1999 och jag förlät dig. För jag förstod. Du ljög igen 2001, men det förstod jag inte direkt för du förstörde helt vårt äktenskap med det du gjorde. Förra året förstår jag ännu mindre. VARFÖR? Vad har jag gjort mot dig, som gör att du torterar mig såhär? Jag är inte sämre än nån annan. Jag är minst lika bra. Så varför OFFRA mig för att ha nån korkad, elak kärring? Hon är så jävla obehaglig jag kan inte fatta det. Att du ser något hos en sån som hon. Helt obegripligt.


Det betyder att du INTE har förmåga att uppskatta mig. Du kan inte se mig, eller hur? Du förstår inte mig, eller hur? Christian förstår inte mig. Han bara "tolererar" mig och spelar offer genom att INTE ge mig det jag behöver - umgänge, samtal, närhet, kärlek. Han kan förstås inte ge mig det som inte finns mellan oss. Vi klickar inte alls. Så jag förstår honom, men inte dig alls. För varför ens bry dig träffa mig, ta reda på ATT vi klickar, för att aldrig mer ha med mig att göra? Lura mig att våga vara kär, sen ta allt ifrån mig? Efter du tjatat som om du VILL jag ska välja DIG, sen väljer du bort mig på det värsta tänkbara sätt. Fullkomligt förkrossande, förödmjukande. VARFÖR?

Du försökte inte ens uppfylla nått du sagt eller att lära känna mig på riktigt. Du bara förtalar mig och väljer att TRO det värsta om mig. Christian han försökte iallafall, trots att vi inte ens klickade sådär perfekt och underbart. Men sen slutade han för jag kan inte känna det där för honom. Han vet det. Det var för länge sen. Nån gång 1990-1991, tror jag, vi märkte det. Jag borde skilt mig. Flyttat hit ner och inte till Västmanland. Redan innan sommaren 1990 borde jag flyttat från Uppsala. Insett att jag var på FEL VÄG. 


Trodde alltid det var meningen att du och jag skulle träffas, men nu ser jag att det sista var förödande för mig. Den som gjort allt värt besväret och sorgen är alla barnen. De är ju det allra bästa. Men det DU har gjort med falska löften och stora känslor, som sen inte finns, är sämre. Det är det som gjort att jag nu vet att jag aldrig kommer få uppleva kärleken, som en del av mitt liv, i ett förhållande. Aldrig få hålla handen, gå på stranden, men någon jag är kär i. Någon som SER MIG, som beundrar mig, som är kär i mig tillbaka. 

Hade vi inte mötts hade jag aldrig fått för mig du förstod mig. Att DU kunde vara han som verkligen tyckte om mig. Det gör du inte. Det är DET som är det sorgligaste. Att jag trodde du gjorde det. Ännu värre att vi klickade när vi träffades. Att det kändes som du var min. Att det var som att komma hem. Sen blev du respektlös, nedvärderande och sen var jag bortkastad som skit på vägen. Efter alla år...

LunaIngRuna - Kärlekens Cirkel