Disclaimer

All content on this blog is fictional and any resemblance with actual events are purely coincidental. When you choose to read this blog you also agree to not get offended or try and use any content to defame me as a person or anyone connected to me. If you cannot commit to this agreement you are violating the agreement you agreed to by reading this blog. I repeat that by the act of reading this blog you are committing to this agreement of not getting upset or using content in a way that could be considered an act of aggression. If you cannot follow this agreement I urge you to not read.

söndag 25 september 2016

Venus i Jungfrun och Zeus


En gång bodde jag någon annanstans och av någon märklig anledning var det rent omöjligt att få vettiga vänner där, eller ens känna sig det minsta accepterad. Vad det berodde på begrep jag inte för inte har jag direkt haft problem med det förut, utom när någon illvillig person visat sig bedrivit en hatkampanj emot mig, men så var väl ändå inte fallet nu. Eller? Nu vet jag inte såhär många år senare hur saker låg till, men en hel del illvilja och somliga förtalskampanjer avslöjade jag innan jag flyttade. Jag hittade även opåverkade människor, som inte verkade ha minsta problem med att bete sig normalt och trevligt mot mig. En jag nu vet ljög om mig var en granne, som hade en fru som fattade underlig illvilja emot mig. Antagligen pga hans påhitt. En annan som jag förstår ljög om mig och min familj visade sig vara den enda jag trodde var något sånär en vän. Vilket var dumt av mig, för hon hade redan från början betett sig märkligt. Hon var min dotters dagmamma och istället för att fråga varför jag kom en halvtimme för sent varje dag, gick hon och beklagade sig till sin överordnad, som då ringde ett obehagligt samtal till mig. 

Jag blev förstås ursinnig, då hon alltså klagat ett bra tag utan att ha sagt ett ord till mig, och nu "måste det vara nog". Jaså, det var de här tiderna jag hade fyllt i och angivet till hennes arbetsgivare. Det är inte mitt fel de anställer analfabeter och halvidioter. Så det var inte jag som gjort fel, utan hennes överordnad hade gett henne fel tid. Någon egentlig ursäkt fick jag inte, för det begriper ju jag att hon samtidigt gått runt och ojat sig över min hänsynslöshet till både höger och vänster, så nu ville hon väl inte tala mer om saken när jag var oskyldig. Så snart som den andra grannen och hans fru satte igång deras förtalskampanj var ju givetvis den här fd dagmamman genast igång på deras linje. Strax hade hon även fått med sin man och han gav sig på mig och gjorde löjliga anklagelser mot min äldsta dotter. Saker som det var självklart deras betydligt yngre son var skyldig till. Så småsinta människor som använder lögner och överdrifter för att svartmåla mig och göra sig själva till oskyldiga offer är det inte ont om. En annan lömsk figur visade sig vara en överordnad på mitt eget jobb. Naivt trodde jag hon var min vän och istället gick hon bakom min rygg och förtalade mig högre upp i organisationen, vilket en lojal arbetskamrat och överordnad varnade mig för. 

Hon var inte den ende heller, för en dag kom en annan från arbetet hem och berättade att den än högre chefen även han gillade att ljuga om mig och beskylla mig för sina egna tillkortakommanden. Så trevligt det är när charmörer, avundsjuka kärringar och gamla gubbsjuka karlar tycker man är den perfekta syndabocken. Trots det tycker jag mest synd om dem, då allt de gör mot en sån som mig alltid kommer tillbaka och straffar dem själva. Det för att de ska få chansen att lära sig och ändra sig och bli bättre människor. Jag har således idag stor förhoppning att åtminstone EN av dessa personer som förtalat mig har ändrat sig och blivit en bättre människa. Den personen kallar jag Hera i nedan gamla historia jag skrev 2008, eller ännu tidigare. Det är osäkert när jag skrev det. Det är hon som förut var gift med charmören, som jag i historien kallar Zeus. Nu tänker jag inte skriva mer om detta just här, men har en del tillägg i slutet, då mycket som skrivs här 2008 långt senare blir sant. Som jag sa så ska man inte göra orätt mot andra. Inte bara för att man kan ge sig på "fel person", utan för att det alltid kommer tillbaka som smärta och lidande på dig själv. Detta skrev jag också om 2008, så låt oss läsa det istället. 

SKRIVET 2008 (tror jag)

Efter de hackat mina sidor satte jag ihop de här sidorna (förklaring: websidor med deras låtar) för att visa att jag inte hyser något agg mot dessa "pojkar". Jag tycker de är omogna och inskränkta möjligtvis. Varför de känns mer inskränkta än vad jag själv känner mig är kanske pga våra alltför olika bakgrunder. De flesta släkter tycks vara väldigt ortstrogna, även om de har somliga rötter från utlandet. Jag uppfattade t ex sångaren i Zebrus som av franskt påbrå, dels för att han var otroligt lik en typisk fransman, men dels för att trakten han kom ifrån är ett vida känt område dit franska bergsmän invandrade. De kom dit som arbetare åt herrarna. Där ligger skillnaden, eftersom jag nästan uteslutande i min egen släktforskning hittat borgare och handelsmän med rötter bak ända till 1500-talet. En Nordtysk guldsmedsfamilj hette Wall och jag undrar om de inte var judar, eftersom man inte kallade det för "judar" på den tiden, men det var de som av tradition var guldsmeder och som sen startade banker av sina bänkar där de sparade folks guld. Wallenberg lär ha flyttat till Östergötland ifrån Nordtyskland och startat bank här i Sverige. De var ialla fall judar och om man tänker efter så är namnet Enberg svenskt så jag tror det var Wall som flyttade hit och gifte in sig i en rik släkt. Men mina förfäder flyttade till norska Hansa-staden Bergen där de fortsatte med guldsmederi, rederiverksamhet och allmän handel.

Det är en liten tråd jag snappat upp och inte kunnat släppa efter min ene bror sa något om att vi kanske hade blodsband till dessa världens elit och att det är därför vi har förmågan att förstå och avslöja vad de gör. Vad jag vet är att de som har makten vill hålla ner alla "arbetarbinas" intelligensnivå och livslängd och det är det som är anledningen att det sen urminnestider - ända tillbaka till långt före Egypten - varit viktigt att hålla blodet rent. De har hellre gift sig med sina egna systrar än riskera orenheter från mer avlägsna släktingar. Faktum är att hela den så underbara bibel alla fanatiska kristna viftar med är full av incest och andra slemmigheter. Det är ingen tillfällighet och ju mer man förstår av deras okulta hemligheter, ju mer förstår man anledningen att de vill hålla sitt blod oblandat med den övriga befolkningens. Ändå förekommer det mängder av oäktingar, eller avfällingar från äldre släktled, som kan ha återknutit sina blodsband långt senare och på något vis snappat upp de gener som de önskat hålla för sig själva. Och om man sen haft tur sluppit få deras psykopat-gen på köpet, utan blivit en sann och kärleksfull människa istället med förmågan att se bakom den charad av lögner som vår verklighet består av. När man sett bakom alltings illusion tycks små pojkars rackartyg och elakheter som rent trams och oväsentligheter. Jag har tänkt att jag kanske skulle ta bort den, men bandets ledare gav mig tillåtelse att publicera deras musik och i dagsläget kan jag inte hitta den publicerad någon annanstans (förklaring: sidorna är nere sen länge, men musikern i bandet har flera av sina alster på nätet, dock inte dessa med sångaren). Det finns tusentals mycket bättre band så det borde inte spela någon roll, ändå tycker jag att de kan spela och sjunga lite till.


Det som tilltalar mig mest med Zebrus texter är att de är så gammeldags och färgstarka. Varför jag bara har låtar med text här beror på att det var sångaren jag kände. Egentligen är inte termen "kände" riktigt rätt, eftersom jag aldrig fick någon möjlighet till verkligt samtal och alltså inte kan känna honom som jag menar man känner någon. Skulle lätt säga jag känner de flesta människor jag "känner" mer än denne Jan, eftersom jag talat med de flesta andra lite mer än artighetsfraser och ytligheter. Så jag "känner" honom inte, men då han var vän med den jag delar mitt liv med kändes det ändå som så. Att jag valt att kalla honom "Zeus" här på sidorna är för att han liksom denne var en oförbätterlig Casanova, som bakom ryggen på sin fru "Hera" flörtade hejdlöst och hade kärleksaffärer. Att det verkligen var så förstod jag först när jag själv blev "drabbad" av den stora charmoffensiven och inte bara vanlig vardaglig småflört, vilken kan vara påfrestande nog när man känner sig halvdassig och får sådan uppmärksamhet. Så någon större "vän" skulle jag inte kalla honom.

Min bror sa en gång att en make alltid låtsas avsky de kvinnor han är mest attraherad av inför sin hustru. Den teorin sa han i samband just med den här sångaren, efter jag känt mig tvungen att konfrontera honom med alla de fagra löften han ringt mig och avgett och istället fått hans fru på tråden och haft chansen att känna henne på pulsen. Hennes avskyvärda påståenden om mig, helt osanna, fick mig att se att min bror hade rätt. Dessutom avslöjade hon i sitt uppträdande att mina misstankar att det var hon, Hera, som legat bakom alla mina närmaste grannars plötsliga och helt oförklarliga attitydförändring till mig. Jag hade inget otalt med dem, tvärtom, och plötsligt och i samband med besök från henne, betedde de sig högst otrevligt och undvikande. Så hon hade verkligen trakasserat mig och mobbat mig, utan någon som helst anledning än pga saker hennes make, Zeus, sagt. Precis som i gudasagan om desamma. Det här var det enda telefonsamtal jag någonsin gjorde till någon av dem, ändå påstod de i över fem års tid på sin hemsida att det var jag som förföljt dem. Dels bodde jag hela den tiden över 45 mil ifrån dem, dels var det bevisligen de som hackade mina hemsidor och fyllde med elakheter. Så mycket för den förföljelsen.


Vad gäller vem som mobbat vem hade jag redan innan mitt samtal med frun fått ett erkännande från sångaren själv att de mobbat mig, och avsiktligt dessutom. Därefter kom den känslomässiga utpressningen och alla fagra "guld och gröna skogar" löften han kunde komma på. Som han sen snabbt tog tillbaka med råge när han fick veta att jag talat med hans fru, om mobbningen och inget annat. Han var väl livrädd att hans charmeri hade kommit på tal och satte istället in storklutarna att trakassera mig. Gick till socialen och hotade mina barn och mycket annat sjukt. Allt det här gjorde mig väldigt, väldigt arg och när jag blir väldigt arg brukar jag göra något åt det. Så jag skrev ner hela historien på mina hemsidor, utan att nämna namn, och jag gjorde en besvärjelse över dem. En sån som alla egentligen kan göra, men som bara har effekt om den du besvärjer vet att den gjort fel och svikit dig. Av någon anledning fungerar inte sånt här på riktigt psykopatiska samvetslösa typer, så försök inte på politiker, kommungubbar eller höjdare som Bush. De är skyddade av mäktiga negativa krafter och finns bara till för att suga kraften ur oss vanliga dödliga. Men på andra som oss fungerar den utmärkt på. Kanske förresten på lägre tjänsteman och små-politiker också. Ge inte upp därom, för någon skada på dig gör det inte, tvärtemot vad somliga försöker påskina.

Besvärjelsen jag la gick ut på att Zeus skulle inom loppet av fyra år överge Hera för en betydligt yngre kvinna, som hade både mer självförtroende och aggressivitet än Hera själv. De flesta tjejer kände sig nog väldigt obehagliga av hennes sätt, så en sån tjej var inte precis lättfunnen. Men fem år efter det här, när fortfarande deras förtalssida av mig fanns uppe på internet, gick jag in på eniro.se eller hitta.se och såg att Hera nu bodde i en lägenhet i stan och inte längre i Zeus barndomshem i Odensvi, som de övertagit från hans mamma strax innan jag flyttat söderut. Zeus hade sitt telefonnummer på samma adress som en tjej, vilken jag hittade på en gymnasieskolans hemsida, och som måste vara minst 15 år yngre än han. Det såg ut som en stentuff tjej, webmistress på sin skola, och då med en ung pojkvän otroligt lik Zeus i yngre tappning. Ett så ovanligt namn för en sån liten stad att det inte gick att ta miste på att det här var tjejen han valt att leva med istället för sin nu alltmer rugguggliga hustru Hera. Eftersom nu besvärjelsen uppfyllts så la jag en ny. Förhoppningsvis hittade Hera en annan man, som inte bedrar henne, och lever nu lycklig. Och Zeus han får vad han förtjänar, vad det nu är. Inte bryr jag mig längre om dessa fåniga människor. Det enda jag tycker är att en del musik de gjorde var helt ok. Kanske inte i världsklass, men den duger. Nu lever jag på den mest hippa platsen musikmässigt i hela landet. Finns så många otroligt bra band här att bandet Zebrus låter bedrövligt i jämförelse. Så kan det gå!


Där var det slut på det jag skrivit då för några år sen och efter det så gick det ju faktiskt ordentligt käpprätt åt skogen för den där charmören. Förhoppningsvis så lärde han sig något utav det och slutar vara en skitstövel mot folk som bryr sig om honom, för det ska Gudarna veta, att människor som bryr sig växer inte på träd för oss andra, men tydligen tyckte han att det var sånt man kunde gödsla med. Jodå, jag har mött den arrogansen mången gång från högfärdiga som tyckt de är överlägsna och inte behöver besvära sig med onödiga "vänner". Sanningen är att vänner är få, medan falska bekanta är rikliga. Vänner är såna som bryr sig även när man klantat till sig och gjort saker andra genast fördömer en för. Vänner är såna som ger en chansen att göra bättre i framtiden. Det finns många som är falska och använder ens vänskap till att undergräva en istället. Eller såna som tror att allting är "oss" och "dem", så helt huvudlöst ger dig sig på sina "vänners" fiender, som då faktiskt kan råka vara helt oskyldiga offer för en bedräglig och falsk människa, som ljugit för att gynna sig själv. Detta är läror som somliga måste lära, att man ljuger inte om oskyldiga i tron att det på något vis kan gynna en själv. Det gör det sällan i slutändan.

Det glädjande som hände är att Hera i historien faktiskt redan runt det här året, 2008, hade förlovat sig med en både stilig och till synes intelligent man. Sen verkar hon läst böcker och tänkt och utvecklats till en betydligt vackrare människa än den skata som sa alla de där dumheterna till mig. Så förhoppningsvis lärde hon sig något på vägen och är numer en lyckligare människa, som är snäll och rar mot andra som bryr sig om henne. Mig var hon ju mest bara intresserad av att prata illa om och vara elak mot, vilket jag verkligen inte förtjänat. Att hon pratade illa om alla damer hennes man lägrat kan man ju ha lite förståelse för, men jag har ändå svårt att förstå att hon inte tyckte synd om dem också, då han ljög så det stod härliga till om deras äktenskap för att få till det. Om hur förfärlig fru hon var, och hur slut det "nästan" eller faktiskt var mellan dem. Jag vet förstås inte allt han brukade ljuga om, men får väl försöka åminna de lögner han sa till mig och hur övertygande han lät, för att se att det inte var helt dessa kvinnors fel, som Hera hade gjort gällande. Klart de var sårade, när någon lovat guld och gröna skogar och allt var bara nys!

Till slut kanske jag skulle förklara lite varför jag kallar denna post för Venus i Jungfrun. Medans jag jobbade på mina websidor och la upp lite astrologivideosar för min eget horoskop, kom jag ifatt just att någon med Venus i Jungfrun är lite flyktig och gärna också otrogen. De sa också en del andra Venus-tecken som visst kunde vara besvärliga att hantera, och jag gick på jakt efter vem som hade vad. Jag mindes lite svagt att denne sångare nog hade haft just sin Venus i Jungfrun och medans jag kollade hittade jag den här texten om Zeus. Hade han Venus i Jungfrun, kanske du undrar? Svaret är ja. Att alltid leta efter den perfekta kvinnan och att irritera sig på minsta fel, när man väl hittat någon kandidat, ser jag ju direkt är en stor akilleshäl, då det inte låter som om någon sån person direkt går på djupet med en relation innan denne dels binder upp sig med någon han alls inte passar ihop med, eller ratar någon utan att ha en aning om vem den här personen egentligen är. Att det kan bli himla många relationer när man agerar på det här viset är ju då troligt, även om det inte nödvändigt behöver vara av romantisk natur. Men i det här fallet var det visst just så det mest var, för vänner behövde han ju inte på den tiden. För 15 år sedan alltså. Nu verkar han behöva alla han kan få, men jag inbillar mig ingenting. Ja, sen är jag ju fortfarande ganska arg på honom för det han gjorde. 

Luna IngRuna - Kärlekens Cirkel